FrågeställningDrabbas den skattskyldige av dubbelbestraffning när denne påförs både skattetillägg och döms för brott enligt skattebrottslagen?SammanfattningAv artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet i Europakonventionen framgår att den som en gång blivit dömd eller frikänd av domstol för brott ska vara skyddad mot nytt åtal och ny dom i samma sak, dvs. principen om ?ne bis dem? eller det så kallade dubbelbestraffningsförbudet.En central fråga som länge varit föremål för en omfattande diskussion och debatt är huruvida det svenska skattetillägget strider mot artikel 6 i Europakonventionen. Både i motiv och i praxis synes man numera vara enig om att ett påförande av skattetillägg bör förstås som en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6.

The purpose of this degree project was to examine which remedies are available to individuals when the State has violated their right to a fair trial as stated in article 6 in the European Convention on Human Rights. Furthermore, the aim was to, in cases where the remedy is determined to money, to clarify the indemnity rates that apply in determining the non-pecuniary damages. The starting point was a review of the European Court practice, domestic Swedish practice and relevant literature.The outcome of the review is that the remedies available to the individual?s disposal can be divided into two categories: primary and secondary remedies. Primary remedies mean compensation not consisting of money, and must be exhausted first.

I AD representeras arbetsmarknadens huvudorganisationer av så kallade intresseledamöter. När AD prövar ett mål om etnisk diskriminering har domstolen en så kallad allmän sammansättning. I en allmän sammansättning deltar tre ledamöter som inte kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen och fyra intresseledamöter. Det har ett flertal gånger riktats kritik mot AD:s intresseledamöter och AD:s oberoende och opartiskhet. I Sverige har vi internationella konventioner, bland annat artikel 6.1 i Europakonventionen, att beakta när det gäller rättegångsprocessen vid tvistemål.

Enligt artikel 3 i Europakonventionen får ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I stater där det föreligger en risk för sådan behandling väljer invånarna oftast att lämna den staten för att söka skydd i en annan stat. En stat har dock rätt att själv bestämma vem som ska få vistas inom deras gränser samt att det inte föreligger någon rätt till politisk asyl enligt Europakonventionen. Motstående intressen står således emot varandra: individens (den asylsökande) intresse av att få stanna i en stat och därmed skyddas från behandling som strider mot artikel 3 i Europakonventionen står mot statens (mottagarstaten) intresse om att enbart behöva skydda sina egna medborgare varpå parterna argumenterar för sin sak.Syftet med uppsatsen är att undersöka, studera och analysera Europadomstolens rättsfall angående utlämning och utvisning under årens gång. Detta för att underlätta i förståelsen kring hur Europadomstolen bedömer parternas argumentation och slutligen beslutar i fallen.

När samhället straffar en person för brott kan detta ses som den yttersta formen av statlig maktutövning gentemot den enskilde. Att det rättsliga förfarandet blir rättvist mot den enskilde är därför ytterst viktigt. Rätten till en rättvis rättegång utgör således en av våra mest grundläggande mänskliga rättigheter. Den enskildes rätt till en rättvis rättegång är en omfattande rättighet. Rätten för den tilltalade att förhöra målsägande och vittnen utgör en av de viktigaste beståndsdelarna i rätten till en rättvis rättegång. Min avsikt med detta arbete är att närmare belysa förhållandet mellan Europakonventionen och Rättegångsbalken, speciellt vad gäller den tilltalades rätt att förhöra målsägande och vittnen.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer upp vissa skyddsregler vid prövningen anklagelser om brott eller brottslig gärning. Europadomstolen gör en autonom tolkning av olika förfaranden i medlemsstaterna för att bestämma om dessa är att betrakta som straff för brottsliga gärningar eller inte. Klassificeringen har betydelse för huruvida de skyddsregler som finns i konventionens artikel 6 skall vara tillämpliga på förfarandet. För att bedöma de förfaranden som är på fråga, använder sig domstolen av olika kriterier som den utvecklat genom sin tidigare praxis. De mest avgörande kriterierna är överträdelsens natur och påföljdens natur och stränghet.

Uppsatsen redogör för brottet hets mot folkgrupp och dess relation till yttrandefriheten. Under senare år har Högsta domstolens tillämpning av 16 kap. 8 § brottsbalken gjorts i ljuset av Europakonventionen. För att uppnå en konventionsenlig tillämpning har den svenska bestämmelsen tolkats mer restriktivt än vad dess förarbeten ger vid handen. Den rättsliga diskussionen har kretsat kring rekvisitet missaktning samt Europadomstolens begrepp hate speech.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer upp vissa skyddsregler vid prövningen anklagelser om brott eller brottslig gärning. Europadomstolen gör en autonom tolkning av olika förfaranden i medlemsstaterna för att bestämma om dessa är att betrakta som straff för brottsliga gärningar eller inte. Klassificeringen har betydelse för huruvida de skyddsregler som finns i konventionens artikel 6 skall vara tillämpliga på förfarandet. För att bedöma de förfaranden som är på fråga, använder sig domstolen av olika kriterier som den utvecklat genom sin tidigare praxis. De mest avgörande kriterierna är överträdelsens natur och påföljdens natur och stränghet.

Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftnings tillämplighet med artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag har valt att fokusera på artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Artikel 301 används för att hindra yttrandefriheten i Turkiet och kan ge upp till 2 år i fängelse. För att komma fram till om artikel 301 är en kränkning av artikel 10 behöver jag förstå hur Turkiet tolkar artikel 10. För att förstå detta har jag använt mig av ett antal domstolsfall från den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Detta examensarbete syftar till att analysera den rättsutveckling som skett med start i principfallet NJA 2005 s. 462, det s.k. Lundgren-målet, och som inneburit att Högsta domstolen utdömt nationellt skadestånd för att gottgöra enskilda för den svenska statens kränkningar av Europakonventionens rättigheter. Den skadeståndsrättsliga utveckling som skett i praxis vad det gäller det offentligas ansvar för brott mot mänskliga rättigheter har sin grund i kravet på effektiva nationella rättsmedel i Europakonventionens artikel 13. Genom Högsta domstolens praxis har Europakonventionen kommit att bli en allt viktigare skadeståndsrättslig normkälla i svensk rätt och HD har i mer eller mindre alla sina domar i skadeståndsrättsliga frågor under 2007 och 2008 refererat till konventionen.

Enligt artikel 3 i Europakonventionen får ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I stater där det föreligger en risk för sådan behandling väljer invånarna oftast att lämna den staten för att söka skydd i en annan stat. En stat har dock rätt att själv bestämma vem som ska få vistas inom deras gränser samt att det inte föreligger någon rätt till politisk asyl enligt Europakonventionen. Motstående intressen står således emot varandra: individens (den asylsökande) intresse av att få stanna i en stat och därmed skyddas från behandling som strider mot artikel 3 i Europakonventionen står mot statens (mottagarstaten) intresse om att enbart behöva skydda sina egna medborgare varpå parterna argumenterar för sin sak.Syftet med uppsatsen är att undersöka, studera och analysera Europadomstolens rättsfall angående utlämning och utvisning under årens gång. Detta för att underlätta i förståelsen kring hur Europadomstolen bedömer parternas argumentation och slutligen beslutar i fallen.

I plenumavgörandet NJA 2013 s. 502 slår HD fast att beslut om skattetillägg och åtal för skattebrott som grundar sig på samma oriktiga uppgift utgör dubbelbestraffning i strid med Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Det förändrade rättsläget öppnar upp för en diskussion om huruvida det förekommer otillåten dubbelbestraffning även på andra rättsområden. Uppsatsens syfte har varit att utreda huruvida så är fallet. Jag har därför undersökt en rad rättsområden där både administrativa sanktioner och straff för brott förekommer, och där jag således har bedömt att det finns en risk för dubbelbestraffning.

I likhet med svensk lag saknar Europakonventionen reglering avseende högsta möjliga häktningstid. Huruvida en häktningstid varit skälig har egentligen inte prövats av den svenska domstolen medan Europadomstolen har en omfattande praxis där frågan om skälig häktningstid prövats. Den övergripande frågeställningen har under uppsatsen varit om svenska häktningstider är skäliga mot bakgrund av Europakonventionens bestämmelser. För att bemöta frågan har en rättsdogmatisk metod används där både beslut från JK och andra organ studerats för att kompensera för avsaknaden av lämplig juridisk litteratur. Utöver det har rättsfall från Europadomstolen samt den svenska domstolen presenterats som till viss del berör frågan.

Individens rätt till rättvis rättegång inom skälig tid har sedan 1951 funnits i Europakonventionens mänskliga fri- och rättigheter, EMRK, för att försäkra individen om den grundläggande rätten. Rättsläget ser ut som sådant att Sverige inte alltid lyckas uppfylla konventionens innehåll, då flera mål varje år förenas med oskäligt långa väntetider mellan förundersökning till slutdom.Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska domstolar beaktar artikel 6.1 EMRK, varför rätten till rättvis rättegång inte har fått grundlagsstatus hittills i Sverige samt i vilken utsträckning de rättigheter i artikel 6.1 EMRK återfinns i svensk rätt. Syftet är även att besvara varför grundlagsreformeringen kan ha en positiv inverkan på rättsläget.EMRK inkorporerades i svensk rätt 1995, då uppkom en diskussion om den nya lagens rättsliga status, men det avgjordes snabbt att lagen inte skulle få grundlagskydd. Ett starkt argument bakom beslutet var att det i sådana fall skulle innebära dubbelreglering på ett antal rättigheter som redan stadgades i regeringsformen. Författaren tror att rätten till rättegång inom skälig tid föll bort som en följd av regeringens argument, vilket idag orsakar ett antal konventionsbrott i Sverige.

Flertalet händelser under 2000-talet, som Göteborgskravallerna, massgripanden av fotbollssupportrar för våldsamt upplopp och flera våldsamma upplopp i samband med Reclaim the city manifestationer, är oroande. Till exempel uppgav de gripna och omhändertagna Djurgårdssupportrarna att polisens handlande skall ha skett godtyckligt. Kan detta tyda på att det i samhället finns en tendens, att vi är på väg mot ett åsidosättande av individens skydd i form av fri- och rättigheter, till förmån för bekämpandet av brott.Denna studie har till syfte att undersöka konflikten mellan individens fri- och rättigheter och myndigheternas befogenheter vid gripanden och omhändertaganden. Detta innebär att med Europakonventionens artikel 5 som utgångspunkt, undersöka överensstämmelsen med svensk rätt och eventuella konflikter mellan individens fri- och säkerhet och samhällets regler för bekämpning av brott.Studien anger kriterier för hur en prövning kommer till och i viss mån även Europadomstolens funktion. Den presenterade lagtexten ur konventionen samt att konventionen och nationell rätt tolkas utifrån domstolens utlåtanden i ett antal relevanta mål.Främst kan det sägas vara målen Kurt v.